Till helvetet o åter

Ja hur ska börja?
Som några av er vet fick jag ett ytterst tråkigt besked ifrån min chef samma dag som han gick på semester. Jag skulle inte få lov att fortsätta mina studier. Hade då precis klarat av mitt första år mot att bli Specialist sjuksköterska inom medicinsk vård.

Tyvärr har jag varit med om tråkigheter tidigare i mitt liv som gjort att jag utvecklat en utmattnings depression med bla migrän och orkeslöshet som framträder vid hög stressbelastning. Har sedan jag insjuknade varit korttidssjuk under hela tiden. Ibland med en sjukdag per vecka ibland mer o ibland mindre. Detta var väl känt hos min arbetsgivare när jag blev beviljad tjänstledighet för studier. Så blev jag då sjukskriven i våras pga för hög stressfaktor på arbetet - då främst beroende på ovanligt HÖG personalomsättning, dålig patientplanering mm. Det blev helt enkelt för mycket för mig. Arbetsgivaren krävde då - precis innan sommaren - att jag avbröt mina studier för att återrehabiliteras till arbete på avdelningen.

Då jag kände mig orättvist behandlad o samtidigt fick rådet av många när o kära att ta kontakt med facket gjorde jag slag i saken. Ringde "Vårdförbundet direkt" ja det heter så o fick där råd hur jag skulle gå vidare. Sedan dess har jag jagat diverse papper, kontrakt mm mm. Kort o gott kan man sammanfatta det som den värsta sommaren i mitt liv!!!!

Väl tillbaka på jobbet efter semestrar o alla papper i hamn tog jag o den fackliga representanten på avdelningen kontakt med facket på sjukhuset. O sen dess har det gått i hundranittio! Tänker inte skriva alla vändor här, men mitt liv har varit som den värsta berg-o dalbana. Jag har gråtit floder o varit topp tunnor rasande till att bli helt apatisk o inte orkat någonting.

Men nu ÄNTLIGEN kan jag se ljuset i tunneln! Arbetsgivaren har backat o låter mig nu studera vidare. Så fortsättning följer... Men nu förhoppningsvis mer i dur än i moll.

Stort stort TACK till Camilla, Marie o Malin (alla inom facket) utan er vet jag inte hur det hade gått!
Tack även till alla er andra som på olika sätt stöttat mig genom detta!

Kram på er